Men också ångest över att jag inte orkar ta tag i min vikt. Men liksom när man passerade 100-sträcket var det liksom bara "jaha", vad ska man liksom göra??
Jag har under de sista veckorna funderat en massa & kommit fram till att jag nog har en slags ätstörning. Jag smygäter godis, kakor, dricker cola & annat när ingen ser. När jag slutar jobbet går jag förbi Ica på vägen till parkeringen & köper choklad som jag klämmer i mig i bilen innan jag hämtar barnen. Häromdagen var det 200g chokladkaka som jag tryckte i mig. Jag "erkände" det för mamma sedan på träningen. Varför jag gör det vet jag inte? Jag borde låta bli att gå in där & handla.*
Mitt problem är inte matmissbruk utan sockermissbruk, men hur fan går man vidare.
Jag har ju tackat nej till viktgruppen på vårdcentralen, det är inte för att jag inte vill. Men jag känner inte att jag har råd! Fast det kanske blir bra när man blir arbetslös för då har man ju inte råd med godis heller!
Jag önskar jag kunde hjälpa på något sätt! Vet inte hur bara :( Jag hoppas verkligen att allt löser sig så snart som möjliugt! :) peppkramar!
SvaraRaderaÅhhh... Jag tycker du är otroligt modig som vågar skriva det här, bara där har du vunnit en stor seger, att våga tala om det är viktigt - jag tänker att det här inte är ett ovanligt beteende alls, men allt och alla ska vara så j-la perfekta hela tiden, lyckade, lagomviktiga osv. i alla oändlighet när det i själva verket är så att vi alla är perfekta precis som de vi är. Allt det är fokus på hur saker och ting borde vara, hur man borde se ut, vad man borde göra, varför det inte är som det borde är ju saker vi själva pressar oss till - istället för att prata om hur det faktiskt ser ut, i verkligheten, vilket ju faktiskt är det som i praktiken betyder någonting. Faktiskt!
SvaraRaderaFortsätt prata med din mamma nu när du öppnat upp lite för henne, du behöver inte (om du inte vill såklart) prata med alla om det, bara att ha en person som vet och kan stötta dig är guld värt. Sen kan det ju vara så att man behöver mer hjälp med t.ex. en samtalskontakt, men då kan man ta det som steg två eller tre i så fall. Du har tagit ett första steg nu, belöna dig själv för det, med goda tankar, positiva tankar, ge dig själv lite cred! Vi är många som håller på dig och tänker på dig och vill dig det bästa, det ska du veta!
Om du vill så får du gärna smsa mig på 0730762131 :-)
Massa kramar!
Det är du som spelar huvudrollen i filem om ditt liv - det är bara du som kan svara på dessa frågor - det är inget som bara händer - ett val du gör.Ingen tvingar dig att köpa och äta upp en jättechokladkaka. Var ärlig vid dig själv och erkänn vad som är viktigt - om detta med vikten är ett problem börja ta dig själv på allvar och ge dig själv en chans. Jag lovar det är ingen annan än du som kan klara det...
SvaraRadera