Skurugata

Äntligen efter ett par år av snack kom vi äntligen iväg och inte heller var det så himla tidigt utan vi var där först vid 14 idag. Men alla barnen kämpade på superbra, det var väl Hannis som var lite extra gnällig men helt ok.. Och vägen upp till Skuruhatt var jobbig även för mig när man hade klättrat över stenblock..
Maken var med, men han var mest "död" i bilen hem och har mått piss hela kvällen och gissa vart han är nu??? RYHOV IGEN! Jag säger ingenting så har jag ingenting sagt, men slår vad om att han kommer hem snart igen utan att de har gjort något..
Usch jag känner mig så jävla kall, men jag blir så förbannad på hans gnäll när han är sjuk... Han tror han är döende ( Ja ni vet ju hur det är när karlar är förkylda) och jag blir så där att jag säger "men sluta gnäll nu".. Dock gjorde jag dessvärre bort mig på det när han hade hjärtinfarkten..